Tillbaka i London. Nu speedas de för fullt. Ohållbar ekonomisk situation att stanna kvar här tyvärr. De pass jag blir erbjuden betalar inte för någon hyra och absolut inte för ett så förbannat dyrt Oystercard heller. Så vad att göra?

Som jag tidigare skivit kastar jag bokstavligen ut mail och cv från norr till söder i vårt avlånga land. Jag kan inte välja, jag vill ju så mycket jag. En splittrad och rastlös människa. Inget boende och inget jobb. Så jag låter städerna välja mig istället. Välj mig.

London verkar dock inte så intresserad av att välja mig nu när jag inte har varken boende eller ett arbete att gå runt på.

Stockholm är svårflirtad men absolut inte omöjlig. ett hårt arbete väntar med jakt på lägenhet och jobb i en myrstack. Här serveras inget, ställ dig i kö som alla andra.

Göteborg desto mer lättflirtad. Det visar sig att det gör mycket att ha satt sin fot i Göteborgs Stad en gång tidigare. Man har några namn att skicka mail till man har ett nätverk att söka boende med... Frågan är bara om den fantastiska staden kommer vara värd den eventuellt känslomässiga kraschen som kommer att visa sig på ett eller annat sätt....

Östersund/Ånge visar sig inte heller vara speciellt lättflirtad men inte heller omöjlig. MEN nej, det går inte. Jag kan inte byta LONDON mot Östersund, jag kommer att känna mig instängd.

Det är alldeles för många val och beslut som ska tas på alldeles för kort tid, hurry hurry! Därför gjorde jag och Josefine det enda rätta idag och stoppade huvudet i sanden och gick på bio och shoppade på Primark =)

12 pund. Helt fantastisk.



10 pund. Kilklack kommer att rädda mina sommarfötter =)

Ikväll ska jag se ännu en film. En film som skulle kunna vara titel på mitt liv.

Jakten på Lycka.

 

Postad i Allmänt